I huvudet på en trader! Härligt förvånade nyhetsankare. Man kan även anta att denna trader är god vän med optionshandeln…

Tiderna är turbulenta med kraftiga upp- och nedgångar på börsen och en allt vanligare rekommendation blir att sitta still i båten och vänta ut stormen. Inte alltid så lätt.

Många är i ett läge där man med förluster i ett aktieinnehav gärna nöjer sig med att få tillbaka pengarna och gå ”break even”. Känns det igen?

Men hur gör man det om man inte vill vänta tills aktien eller börsen vänt tillbaka upp hela vägen?

Många löser det hela med att helt enkelt dubbla sitt aktieinnehav på det nya lägre priset och därmed ”snitta” ner sig till ett lägre break even – med förhoppningen att förlusten återhämtas snabbare. Problemet med den strategin är förstås att man även fördubblar sin risk, och om tajmingen är fel och det går ner ytterligare är fiaskot ett faktum.

Det finns dock ett sätt att på få tillbaka förlorade pengar med ett lägre break even – utan ökad risk!

För det första bör vi med en ny syn på aktien försöka hitta den tidsperiod vi tror att aktien behöver för att stabilisera sig och möjligen återhämta sig något. En månad? Två?

Genom att sedan genomföra en s.k. ratio-spread med motsvarande löptid (köper en option, säljer två) mot sitt sargade innehav skapar man enkla förutsättningar för ett lägre break even – utan ökad risk. Låt oss ta ett enkelt exempel med fiktiva priser:

Vi köper ex. 100 aktier (= 1 option) i aktien ABC på priset 60 kr. Istället för en uppgång rasar aktien i takt med börsen (eller av annan anledning) ner till 50 kr, en förlust på 17 procent som vi gärna vill få tillbaka.

Genom att köpa en köpoption (Call) med lösenpriset 50 på ex. 4 kr och samtidigt sälja två köpoptioner med lösenpriset 55 på 2 kr (totalt +/- 0) skapar man således kostnadsfritt (förutom courtage) helt nya förutsättningar. Tre möjliga scenarion finns därefter fram till förfall:

1) Aktien fortsätter ner från 50. Tajmingen och bedömningen i tid visar sig vara fel och nedgångsfasen är ännu inte avslutad. Samtliga tre optionskontrakt kommer förfalla värdelösa, utan förtjänst eller förlust (förutom courtage). Förlusten från aktieinnehavet fortsätter dock, om än i ”normal” takt jämfört med alternativet där man dubblar aktieinnehavet.

2) Aktien hamnar mellan 50 och 55. Vår köpta köpoption på 50 kommer ha ett visst värde, samtidigt som de sålda köpoptionerna på 55 kommer förfalla värdelösa = bibehållen premie. Aktien i sig själv kommer också öka ngt i värde vilket totalt sett skapar en viss återhämtning av den initiala förlusten på 10 kr per aktie.

3) Aktien stiger till 55 eller över. Båda de sålda köpoptionerna med lösenpriset 55 kommer att lösas vilket innebär att vi måste sälja aktien vi äger på 55 kr för att täcka den ena optionen (+ 5kr) och lösa vår köpta köpoption med lösenpriset 50 för att täcka den andra – och därmed igen sälja på 55 (+5kr).

Totalt 10 kr plus och förlusten från aktiekursen 60 kr är därmed helt återhämtad redan vid 55 kr. Vi har alltså i detta fall således halverat vårt break even från 60 kr till 55 kr – utan att betala eller riskera annat än vårt sedvanliga courtage för optionshandeln.

Reparerat och klart – dags att gå vidare till nästa investering.

Bland all osäkerhet finns det (åtminstone) två saker som är säkra i finansmarknaden. Det ena är att en options tidsvärde garanterat kommer rasa hundra procent och göra optionen värd noll på slutdagen. Det andra är att turbulenta tider på börsen kommer återkomma.

Och nu är vi där!

Börsen har gett vika totalt och denna svarta måndag har kryddat börsfallet ytterligare med den största nedgången på tre år för en enstaka handelsdag. På bara ett par veckor är vi plötsligt på vissa nivåer som vi inte sett sedan finanskrisen. Och det finns plötsligt vissa, än mer alarmerande faktorer, som vi inte sett på liknande nivåer mer än någon gång tidigare – de senaste 20 åren.

VIX Index indikerar hur optionshandlarna i USA värderar sina optioner via den s.k. implicita volatiliteten. Man kan med andra ord enkelt säga att detta avspeglar handlarnas syn på risk i marknaden. Hur de tänker och faktiskt agerar. Under våren och försommaren har detta index och volatiliteten, trots vissa oroligheter på börsen redan då, legat stadigt kring 20-strecket.  En nivå kring 20 indikerar lugn hos aktörerna och en god vilja att ta risk. Vid nivån 30 indikeras en alltmer tilltagande oro och flykt från aktiemarknaden tilltar. Vid nivåer kring 35 upp till 40 har handlarna vädrat en stark risk i marknaden och rädslan för ett ras är mycket stor. Ett index över 40 brukar indikera – panik!

För exakt två veckor sedan låg VIX-indexet strax under den bekväma nivån 20. Idag nådde indexet den högsta nivån för i år på 46,58. Och inte riktigt bara högst för i år förresten.

För att få ett perspektiv i situationens allvar kan vi konstatera att denna höga nivå på VIX-indexet över 20 års tid endast uppnåtts en enda gång tidigare, nämligen för bara tre år sedan under finanskrisen. Då stack indexet å andra sidan under de mest turbulenta dagarna iväg mot den smått sanslösa 80-nivån. Men! Under ex. asienkrisen -98 var indexet däremot ‘bara’ som värst i närheten av dagens nivå och under IT-bubblan kring millenieskiftet eller vid 11 september 2001 och tiden efter var indexet aldrig någonsin över 40, knappt över 35. Det var helt enkelt marknadshändelser som marknadens aktörer ansåg hade en annan typ av risk.

Många hör av sig och undrar hur de nu ska bete då marknaden nu (igen) verkar vara bortom all kontroll. Ska det ner mycket mer? Är det kanske köpläge? Är det finanskrisen som egentligen inte gått över? (En klok och bra fråga by the way). Eller är det kanske säkrast att vänta tills det går upp igen? Vad kan man alls göra!

En hel del faktiskt!

Det är naturligtvis otroligt svårt att svara på hur mycket mer det ska ner eller när det vänder etc. Men med en bra koll på VIX-index får man i alla fall en indikation bättre än den vassaste analytiker på vad som faktiskt händer i skallen bland aktörerna på marknaden (i USA iaf) och hur de ser på eländet. Och det är ju sedan trots allt aktörerna och inte analytikerna som styr humöret på börsen.

För oss vanliga dödliga har vi dock många fina möjligheter att slicka såren och kanske återkomma snabbare än vad marknaden verkar vilja tillåta. Plåstret för en aktieportfölj i dessa tider kan stavas optioner, som med rätt användning och ett sunt förnuft kan vända ett blodflöde till god avkastning.

Och för en del av er där ute som redan varit aktiva är avkastningen bättre än på mycket länge.

En optionshandlare bör ha två uppfattningar klara inför sin handel – marknadens riktning och den implicita volatiliteten (marknadens hastighet) eller om man så vill marknadens egen uppfattning om risknivån för kommande investeringsperiod. Det finns dock en fin möjlighet att spekulera i endera riktningen i marknaden, upp – eller ner, med fokus istället på hur fort det kommer röra sig.

Alla optionskontrakt har ett deltavärde. Detta värde visar rent teoretiskt hur mycket optionens premie kommer ändras när underliggande aktie ändras med en krona, vilket i sig inte är så intressant. Däremot kan man tolka siffran, som är mellan 0 och 100 för calls (0 till -100 för puts) som en procentuell siffra för sannolikheten att optionskontraktet kommer hamna ’in the money’ eller med andra ord ha ett realvärde på slutdagen. En at the money-option har ex. ett deltavärde på 50 då det är hugget som stucket om kontraktet så småningom hamnar i pengarna medan en option med stort realvärde går mot delta 100 (-100).

Att t.ex. köpa 10 optionskontrakt (motsvarande 1000 aktier) med ex. 30 dagar kvar till förfall och med ett delta på 50 ger oss alltså – just nu – enligt sannolikheten en lång position på 500 aktier. Vi vet inte var aktien tar vägen härifrån, bara att vår option hamnar antingen i pengarna eller inte på slutdagen. Med andra ord, vi kommer vara långa 1000 eller 0 aktier vid förfall. Vägen fram till förfall är dock det intressanta här, och spekulationen i att det kommer röra på sig (vara volatilt) ger oss en fin möjlighet att skapa en god avkastning om vi får rätt i dessa rörelser. Hur?

Vi ’hedgar’ optionspositionen genom att sälja (gå kort) de 500 aktierna enligt exemplet ovan och skapar en position som är neutral. Men bara just i denna sekund; Vi är ’deltaneutrala’. Om aktien rör på sig härifrån kommer dock positionen omedelbart ändra på sig – vilket förstås är precis vad vi vill. Går aktien ex. upp kommer deltat öka i optionen (närmare in the money) till t.ex. 60 delta och vi kommer åter vara nettolånga med 100 aktier. Går aktien upp ytterligare (delta 70) blir vi i vår position ännu ’längre’ och det kan vara dags att sälja ytterligare 200 aktier för en ny deltaneutral position. Träffar vi rätt och det rör sig nedåt efter detta faller deltavärdet i optionen tillbaka och den korta aktiepositionen på nu 700 aktier gör oss då istället nettokorta totalt sett. Vid rätt läge köper vi då tillbaka aktier i enlighet med vårt delta och tjänar alltså pengar på rörelserna i den underliggande aktien.

Vi har således skapat en position som gör att vi blir längre i aktien när det går upp och kortare i aktien när det går ner. Mycket bekvämt. Det spelar heller ingen roll om man köper calls/säljer aktier emot som hedge eller köper puts/köper aktier emot som hedge, utfallet blir detsamma vid upp- respektive nedgång.

Risken i denna position ligger naturligtvis i den premie man har betalat för optionen. För varje dag som går med en lugn marknad tappar optionen i värde och möjligheten att få tillbaka dessa pengar blir mindre. Men med en god rörelse och ökad volatilitet kommer både hedgen (aktien) skapa god avkastning samtidigt som premien i sig blir dyrare och står emot bättre mot tidens tand. Det behöver knappast nämnas att det är av yttersta vitala betydelse att vara aktiv med denna position och att ’skalpa’ vid bra tillfällen i aktiens rörelser. Annars uteblir naturligtvis hela förtjänsten och idéen med positionen.

Vilken option bör man då välja för detta? Det kan finnas olika anledningar att välja endera lösenpriset med specifik löptid men i generella termer bör man hålla sig till en option nära at the money (delta 50) där optionens gammavärde är som högst. Gammavärdet visar hur mycket deltat ändrar sig när underliggande aktie ändras med en krona och kan därmed tolkas som accelerationen i aktien. Och ju mer fart – desto bättre för vår position. Tiden till förfall för optionen bör vara mellan 30 – 60 dagar för bästa utfall och möjlighet till ’skalpning’.

Det vi i andra termer spekulerar i här är egentligen kort och gott billig optionspremium. Vi kan naturligtvis vända på positionen också och spekulera i en orörlig marknad/aktie där vi säljer optionspremium som vi anser är dyr och där vi även spekulerar i att den implicita volatiliteten kommer sjunka. Eftersom vi även här hedgar oss med aktier skapar vi oss en buffert om det nu trots allt skulle röra på sig kraftigt – till skillnad från nakna optionspositioner där risken är maximerad. Har vi rätt kommer dock tiden (thetat) hjälpa oss och den erhållna premien bibehålls intakt.

Till sist – några sammanfattande tumregler för deltaneutrala positioner (eller gammahandel som vissa refererar till):
1) Det är av vital betydelse att dagligen bevaka en deltaneutral position då de flesta större rörelser kommer oanmälda vid sidan om rapporter eller statistik.
2) Ha en klar uppfattning i den rörelse du tror på och bestäm dig innan när du ska skalpa/återjustera din position till deltaneutral. Om det går trögt och aktien inte rör sig, gå ur positionen helt i god tid.
3) Ha brottarkoll på den implicita volatiliteten i marknaden inför detta positionstagande. Om den stiger mot höga historiska nivåer (1 år ca) kan det vara lämpligt att avvakta. Jämför svenska optionspriser och volatilitet med ex. VIX index i USA.
4) I mindre skala går det bra att hålla koll på denna position i ex. Ms Excel. För mer omfattande daytrading med gammahandel (eller liknande strategier) bör du ha starkare systemstöd, ex. ORC.

OBS! En del system eller läroböcker hänvisar till deltat som en siffra mellan 0 – 1 istället för 0 – 100. Som en ren information. Som i så många andra sammanhang, speciellt inom finansiella aktiederivat, kan man naturligtvis inte hålla sig till en gemensam regel utan måste införa fler varianter – så förvirringen kan optimeras… (!).

Den enskilt viktigaste parametern i optionsvärdering är volatiliteten som på historisk basis, vanligen 30 dagar bakåt i tiden, ger det teoretiska optionspriset (premien) för ett nytt kontrakt. I samma sekund kontraktet börjar omsättas i enlighet med handlarnas marknadstro ändras naturligtvis priset och därefter även volatiliteten – som då kallas den implicita volatiliteten. Denna procentuella siffra visar hur mycket marknaden förväntar sig att den underliggande aktien eller indexet ska röra på sig fram till förfall, vilket i sin tur i viss mån kan översättas till vilken risk marknaden förväntar sig under kommande investeringsperiod. Ju större rörelse och därmed högre volatilitet, desto dyrare premie.

Volatilitetsfaktorn visar sig som sagt i en procentuell siffra, som i sig rent teoretiskt visar hur mycket optionens premie sannolikt kommer förändras upp- eller ner i värde under ett års tid, med en standardavvikelses säkerhet (68%). Detta i sig är en ointressant fakta i den dagliga handeln då de allra flesta standardiserade derivatkontrakt handlas under betydligt kortare löptid som t.ex. en månad eller tre månader. Det intressanta är istället hur mycket den implicita volatiliteten (där det handlas just nu) skiljer sig från den historiska. Därefter kan en handlare på dagsbasis hålla koll på hur marknaden värderar index- eller enskilda aktieoptioner eller, för all del, tolkar risken i marknaden.

På den svenska marknaden har de aktiva handlarna och market makers den implicita volatiliteten på OMXS30’s indexoptioner som det egna riktvärdet. Ett vanligt värde på optionspremien här kan ligga på ca 20% implicit volatilitet, ungefär där det handlas just nu. Det indikerar en vilja att ta risk i marknaden och ingen hybris föreligger för att ex. köpa skydd mot en nedgång via optioner. Som exempel och jämförelse kan vi titta på tiden för den s.k. Asien-krisen 1998 då jag själv handlade som market maker och trader och den implicita volatiliteten på OMXS30-index stegrade till 60% – 70%, i vissa enskilda aktier mycket mer än så. Väldigt dyr premie med andra ord och i reda marknadstermer – panik!

För att få en referens vad storebror i USA tycker (som vi ändå alltid följer) har vi det utmärkta VIX-Index att titta på. Det sammanställer alla handlares tro på risk i marknaden via den implicita volatiliteten på S&P 500 indexoptioner och kallas även ofta för ’fear index’. Här anser man i grova drag att en volatilitet kring 20% indikerar harmoni, låg risk för större nedgångar och en stor vilja att ta risk. Nivån kring 30% indikerar tilltagen oro och en mer riskavert marknad och vid ett index på 40% är rädslan ett faktum. Allt över denna nivå får anses vara en panikslagen marknad. Endast vid de mer klassiska nedgångarna de senaste decennierna har detta index hamnat över 40% men aldrig har indexet skjutit så i höjden som under finanskrisen 2008, då faktiskt hela kapitalmarknaden som vi känner den hotade att kollapsa. Se grafen nedan för referens.

Vad säger detta om dagens läge? Igår steg VIX-index kraftigt (16%) till nivån 21.32. Detta är ett trendbrott och bör för alla aktiva investerare bevakas inför kommande dagar. Anledningen till den tilltagande oron och höjda risknivån i amerikanska indexoptioner är Greklands urusla ekonomiska situation som blir allt mer prekär. Dock bör även andra faktorer beaktas in i bilden, som ex. Japans konsekvenser efter tsunamin, kriget i Libyen och inte minst – USA’s enorma skuldberg.

Man bör fråga sig själv bland alla fakta; Tror jag på en uppgång och en god avkastning det närmaste halvåret? Svaret hos den stora massan kan visas i en enkel graf på börsens utveckling sedan nyår då ingen klar riktning tagit fart, osäkerheten är som allra högst just nu och rädslan tilltar.

För alla som handlar med derivat gäller två huvudregler; Har man ingen klar uppfattning om 1) marknadens kommande riktning i kombination med 2) den implicita volatiliteten bör man ta ett steg tillbaka och avvakta, åtminstone med de större affärerna.

De har kallats för kryptoniten som fällde hela den globala ekonomin och här hemma i Sverige faller hela finansinstitut över en natt efter massiva förluster orsakade av derivat. Få vet dock vad just derivat är för något, nämligen finansiella kontrakt mellan en köpare och en säljare som härrör sitt värde från en underliggande tillgång. Detta har dock inte hindrat allmänheten från att starkt vända sig emot dem, det tycks snarare vara en enig majoritets åsikt att optioner och terminer endast är en väg in i helt onödiga risker och enligt vissa något som vi måste få bort från marknaden. Efter den senaste tidens händelser med HQ är det möjligen en åsikt att ta hänsyn till men ett sådant bakåtsträvande bör ses som en undanflykt från det verkliga behovet, nämligen att starkt bredda och höja kunskapsnivån hos aktörerna. Derivat, tillsammans med många andra finansiella lösningar, kan användas på bra sätt eller på dåliga sätt. Ett sätt som av allt att döma kan orsaka stor förödelse men även ett som kan generera stora mervärden.

I det aktuella fallet med HQ saknades bredden av rätt kunskap i den högsta toppen och katastrofen blev ett faktum. Derivat får därmed på nytt bära ett tungt ansvar och betraktas åter som symbolen för finansvärldens girighet. Handeln med optioner kan utan större risktagande göras nyttig och enkel i enstaka eller få kontrakt, men den kan även göras oerhört avancerad i en komplex derivatportfölj precis som hos H&Q. För den sortens handel behövs ingen större logik för att förstå vikten av tillräckliga och tillförlitliga system såväl som vikten av tillräcklig kunskap och tillsyn bakom spakarna.

För samtliga professionella aktörer med daglig fokus på derivathandel är en skarp disciplin naturligtvis otvivelaktig. Någonstans verkar emellertid ordningen ha mattats av och spetskompetensen i sig hamnar ofta unikt hos den aktiva mäklaren eller tradern. Av naturliga skäl håller därför den riskansvariga administrationen sällan jämna steg med de fokuserade handlarna och ett naturligt glapp i kommunikationen uppstår. Dessutom räcker kanske tiden sällan till för en risk manager att dagligen fördjupa sig i vad månadens optionsförfall innebär eller vad rullningarna in i de nya kontrakten betyder, eller exakt hur skillnaderna i värdering bör uppskattats. Man accepterar därför helt enkelt till viss del en lägre nivå av kontroll med basen i ett ömsesidigt förtroende mellan handlare och risk manager. Eller revisor. Eller som man kanske hellre ser det, man har den högsta möjliga kontrollen vilket utåt sett kan tolkas som tryggt och fullt tillräckligt.

Men är det så svårt att hålla reda på vad optioner är värda? Till att börja med, långt ifrån alla optionskontrakt som en stor tradingportfölj innehåller omsätts dagligen. Det innebär att de till skillnad från exempelvis de allra flesta aktier saknar en prisbild att utgå ifrån efter börsens stängning. Då måste man värdera dessa efter bästa förmåga, vilket blir början till ett problem hos ett institut där kunskapen varierar. Av de sex faktorer som påverkar värdet i förslagsvis en aktieoption är fem redan säkra fakta, nämligen underliggande aktiekurs, lösenpris, tid till förfall, räntan och en eventuell utdelning i aktien under löptiden. Den sjätte faktorn, volatiliteten, är däremot okänd då denna faktor visar på rörelsen i den underliggande aktien fram till lösendagen. Ju mer rörelse i aktien på vägen fram mot lösen desto högre sannolikhet att optionen blir värd pengar. Denna faktor är den mest komplexa och starkast påverkande i värderingen av optionen och kan feltolkad ge en större derivatportfölj ett starkt missvisande värde. Då är det förstås bra om fler i de kontrollerande leden hos instituten kan tolka det värdet.

Det är med andra ord av vital betydelse att även en risk manager för ett institut med derivathandel har samma goda kunskap inom optionsvärdering som en trader samt likvärdig erfarenhet och förståelse för marknaden. Den optimala lösningen är ju därmed att risk managern själv har flerårig tid framför skärmarna och utan förbehåll förstår exempelvis tempot i marknaden eller hur de olika aktörerna på marknaden agerar.

Idag har dock som exempel åtminstone en av de svenska storbankerna insett detta och har en risk manager med en gedigen derivatbakgrund som trader. Ett institut som föregår med gott exempel och som förmodligen drastiskt har minskat risken för att en felvärdering i derivat slinker igenom och orsakar förödelse. Om samtliga aktörer haft samma inställning tidigare hade troligen många av de senaste årens sammanbrott undvikits i god tid. Övervakande myndighet borde förmodligen också haft större krav och bättre kontroll långt tidigare på sammansättningen av denna viktiga roll.

För oundvikligen är det så, att en central faktor i allt detta naturligtvis är Finansinspektionen som återigen hamnat i hetluften kring den egna kunskapen om hur finansmarknaden verkligen fungerar. Jag överlåter till andra att debattera den saken, men eftersom Finansinspektionen bland annat grundligt ledningsprövar samtliga högst styrande i varje värdepappersbolag kanske det vore rimligt att begära att även Finansinspektionens befattningshavare prövas inför sitt ämbete mer omsorgsfullt?

Men tillbaka till derivaten i sig då, vad ska vi göra med dem? Som före detta trader och användare av derivat professionellt sedan över femton år anser jag att en bannlysning av optioner och terminer inte leder oss någonstans. Istället bör vikten av rätt och grundläggande kunskap belysas och därmed på ett enkelt sätt skapa en större förståelse för mervärdet i den riskkontroll vi istället kan generera. För de flesta är i alla fall redo att enas om en sak ‐ oroligheter och högre risk i marknaden lär komma tillbaka. Med rätt kunskap och inställning bland aktörerna och med en adekvat reglering från myndigheterna kan vi då istället sträva mot stabilitet bland våra institut och därmed skapa oss en tryggare och mer välmående finansmarknad.

Något alla har något att vinna på.

För alla dem som tränar regelbundet är det ingen nyhet att åtminstone hälften av träningen (och vägen till de önskade resultaten) ligger utanför gymmet. Exempelvis en något förändrad kost än den man hade tidigare eller kanske cykla till jobbet istället för att ta bilen. Plus, förstås, regelbunden träning på gymmet. Det gäller att hitta en balans om man vill uppnå sina mål.

Efter åratal av insyn i finansmarknaden kan jag meddela att samma sak gäller även här. En aktiehandlare sitter dagligen timme ut och timme in, eventuellt likaså inräknat lunchen, och stirrar i samma sittande ställning på ett antal skärmar och andas (alltför ofta) ganska dålig luft. Sammantaget är detta förödande i längden för den vitala koncentration som krävs när vi ska fatta våra investeringsbeslut. Ofta tappar vi merparten av vår kreativitet. Allra viktigast att få färskt syre till blodet är det förmodligen för privata daytraders som har få andra att förlita sig på och kanske mer än andra aktiehandlare tvingar sig själva att stå ut med dessa förhållanden.

Oavsett är det av större betydelse än man kan ana (och till en grym skillnad) att ta sig tid för att få frisk luft och röra på sig under dagen. Vi fungerar förvisso alla olika och en del av oss lider inte mycket alls av detta medans andra ideligen får ont i lederna och ständigt är förkylda eller lider av andra småkramper. Känslig eller inte, en förändrad vardag med kontrollerade raster lovar en värld av skillnad (och säkert en kul aha-upplevelse) hos den som håller sig mest framför skärmarna. Och vem vet, kanske resultatet i det du gör hänger med därefter…

Eftersom optioner är finansiella instrument som styrs efter huruvida den underliggande aktien går upp eller ner men även när detta sker – och hur fort kan man snabbt tappa kontrollen när optionskontrakten blir för många och blandas i portföljen. För hur reagerar den totala positionen av en stor mix aktier, optioner och terminer när marknaden börjar röra på sig?

Till traderns hjälp finns då de s.k. ”grekerna” eller de matematiska nyckeltal som fått sina namn efter grekiska bokstäver, som man använder sig av i beräknandet av sin totala position. Namnet på de fyra mest använda nyckeltalen är Delta, Gamma, Theta och Vega.

Dessa mått hänger ihop på flera sätt, som exempelvis gamma och vega som vi förenklat kan säga står för hastigheten i aktien. Vid nettoköp av hedgad optionspremium kommer din position bli gammalång och du vill gärna se att marknaden rör på sig flitigt. Den omvända positionen å andra sidan kräver ju då naturligtvis det motsatta – en lugn till orörlig marknad för bästa utfall. Många dagligen aktiva optionshandlare har som strategi att göra just så inför semestrarna, att spekulera i en lugn marknad. Får de rätt kommer tidsvärdet (Thetat) arbeta åt dem och avkastningen bli god trots en mycket händelsefattig börs.

De investerare och traders som har denna position aktiv är förstås också väldigt medvetna om att den berömda disciplinen som krävs för ett bra resultat i aktie- och optionsmarknaden här drivs till sin spets. Får man fel och väntar med att agera med ny hedge (viss stop-loss) kan positionen snabbt ”spåra” ur och förlusterna bli allvarliga. Men med sedvanligt bondförnuft och en riskmedvetenhet på rätt nivå kan detta göra sommaren till en fantastisk investeringstid.

Jag har fått en del frågor sista tiden om vad en Market Maker gör och vad en sådan har för funktion i finansmarknaden. Tänkte därför i all enkelhet förklara detta.

Det hela handlar om marknadens strävan efter likviditet. När exempelvis börsen (Nasdaq OMX) varje månad skapar nya standardiserade optionsserier för nya lösenmånader i takt med att gamla går till förfall, krävs en viss garanti för att likviditeten upprätthålls i dessa. Det ska helt enkelt finnas både köp- och säljkurser till förfogande för investerare som vill handla dessa kontrakt, åtminstone i ett antal optionsserier nära nivån ”at the money”. De underliggande aktierna för dessa optionskontrakt är nästan uteslutande någon de ”största” inom OMXS30 men kan vid en bred efterfrågan gälla även mindre bolag. Eftersom börsen dock är helt neutral och aldrig tar egna positioner i aktier eller derivat faller denna uppgift av prisställande på börsens (derivat)medlemmar istället, som i gengäld för att dagligen se efter att en prisbild finns får ett betydligt mindre courtage för den egna derivathandeln hos börsen.  

En av mina sidouppgifter som trader i derivatmarknaden var att agera just market maker, vilket alltså innebär precis det, to make a market. Nästa fråga som då dyker upp är vad jag tjänar på det, mer än billigare courtage? ”Spreaden” säger de flesta som ett svar på sin egen fråga men till att börja med var det åtminstone i mitt fall courtaget som lockade, vilket slog ganska bra på en mycket aktivt handlad derivatbok. Att sedan ligga ute i marknaden med både köp- och säljkurser i en rad olika optionskontrakt (och terminer) skapade ingen egentlig påverkan på den dagliga handeln som trader, utan mer ett relativt enkelt och administrativt hantverk där den generella optionsvärderingen fick bevakas och ställas om från tid till annan. Det var inte ofta avsluten från denna market making ställde till oreda i den övriga handeln. (borträknat då de gånger en totalt felinställd maskin från en trött handlare skickade ut samtliga serier i ex. OMX tre nivåer fel vilket skapade en hysterisk omsättning på ett par sekunder vilket i sin tur genererade en aningens oreda i den egna boken. Och folk som ringde smått lyriska och undrade om man ville göra mer…)

Vad är en spread? Det är (åtminstone för en trader) skillnaden mellan köp- och säljkurs i en aktie eller ett optionskontrakt vilket inte får vara ”för mycket” och finns reglerat och definierat av börsen för exempelvis en aktiv market maker inom derivat. Det får alltså inte heller vara för ”brett” mellan köp och säljkurs när man ställer ett pris till en investerare som kanske ringer och frågar, vilket ju då borgar för att tradern kan köpa billigt och sälja dyrt oavsett vad investeraren väljer att göra. Då lär investeraren dessutom gå vidare till nästa market maker, eller trader, för ett ”smalare” pris och konkurrensen är igång. Och börsen har fått sin likviditet.

Vad skulle du välja? Naturligtvis ligger det en hel del logik i att välja massor av vinst före den raka motsatsen, men eftersom frågan ställs kan man ana en viss baktanke.

Vid köp av exempelvis en köpoption kan man inte förlora mer än den betalade premien. Låter helt ok kan tyckas, och får man rätt kommer investeringen möjligen ge en avkastning om hundratals procent inom de närmaste dagarna. Taket för den potentiella vinsten är ju faktiskt oändlig eftersom ingen aktie (eller option) har någon maxnivå. En kittlande tanke, och en och annan sportbil dyker upp på näthinnan. Men, som nämnts tidigare i denna blogg, är det mest sannolikt att man med den enstaka optionsstrategin får se sin investering gå ner med 100 %. Ska drömscenariot slå in måste den underliggande aktien röra sig med mycket kraftiga mått – och definitivt senast inom de närmaste dagarna. Som sagt, sannolikheten är inte på vår sida här.

Men investeraren på andra sidan då? Den som erhållit premien jag betalat mot risken att min vinst – tillika hans eller hennes förlust – blir oändlig. Hur tänker man då? Svaret är att de allra flesta aktiva optionshandlare snarare säljer optioner, men mot sina innehav likt en s.k. Covered Call. Nästan alla kloka investerare som befattar sig med optionshandel har sina positioner just det, ”covered”, vanligtvis av den underliggande aktien. De riskerar därmed ingen oändlig förlust, bara att bli av med aktien. Vilket kanske var tanken eftersom trenden och sannolikheten är med dem.

Reflektion ett. Dagligen köper olika investerare nakna optioner, både Call’s och Put’s, med den stora skillnaden från tokstollarna i att de helt enkelt är medvetna om risken. De ser positionen som en lott. Helt ok, så länge man är medveten om det. Aldrig ok om man som mäklare eller ombud rekommenderar andra och oinvigda att göra detta…

Reflektion två. Det är så pass osannolikt att en option stiger så pass kraftigt i värde på kort tid att många tar risken att faktiskt korta (sälja) dessa utan hedge (skydd). Naket alltså. Ett vanligt scenario är att använda sålda Put’s (säljoptioner) som ett planerat aktieköp. Dvs när säljoptionen förfaller infaller en skyldighet att köpa en aktie på en något högre nivå än vad marknaden handlar den till. Helt ok för en förvaltare som först fått in en fin premie för varje aktie han köper och dessutom ska ha aktien i sin portfölj under en längre tid.

Hösten 2007. Ericsson har sin Q3-rapport om en vecka. En förvaltare någonstans (nej, det var inte jag) säljer ett gäng Put’s med planen att få in lite Ericssonaktier inför rapporten. Åtminstone lite premium. Alltid bra att sälja en fredag, då har vi helgen som äter lite tidsvärde. Pang. Måndag morgon. Som en blixt från en klar himmel väcker Ericsson hela Finansbranschen med en blytung vinstvarning, en av de värre denne författare upplevt under ett och ett halvt decenniums nära åskådande av liknande nyheter. Straffet kommer direkt, aktien öppnar ner med 30 %. Sedan fortsätter den ner för att hovra likt en trasig helikopter där nere. Den hämtar sig aldrig. Det gjorde heller inte förvaltaren med sina korta put’s. Dessvärre. De optioner som såldes för ca 5 kr stycket får nu köpas tillbaka i panik med omedelbar verkan någonstans över 35 kr. På ett ungefär. Ridå.

Så länge man är medveten om att risken för att det mest sannolika inte alltid inträffar och därmed agerar därefter i sin optionshandel kan man känna sig trygg. Slarvar man med disciplinen kan det bli dyrt. Kort och gott.